Historia
Sierra Leone led svårt av ett blodigt inbördeskrig mellan 1991 och 2001. Halva befolkningen tvingades då att fly. Infrastrukturen kollapsade, cirka 2/3 av skolorna förstördes och 500.000 barn hade ingen möjlighet att gå i skolan under det tio år långa kriget.
61 % av befolkningen bor på landet. Stora delar av Sierra Leone har fortfarande inte elförsörjning, vilket har betydelse för utbildningsväsendet. I många byar finns det endast ett fåtal vuxna som kan läsa eller skriva. Sierra Leone lider också brist på lärare. Framför allt är det svårt att få lärare till byar långt ifrån större städer. I många av dessa skolor undervisar lärarassistenter utan någon som helst akademisk utbildning. I andra får lärarna allt större klasser att undervisa. Det råder brist på skolmaterial och många gånger får lärarna endast betalt av föräldrarna till skoleleverna. Lärarna har genomfört flera strejker sedan krigets slut eftersom löner inte har utbetalats, inte ens till de statligt anställda lärarna.
2011 räknade man med att 74 % av barnen slutförde primary school, dvs år 1-6. Enligt UNESCO var 43.3% av den vuxna befolkningen (fördelat på 54,7 % av männen och 32,6 % av kvinnorna) and 61.0% av ungdomarna skriv och läskunniga 2011.
Sakta återhämtar sig landet. Fler barn går i skolan. Frivilligorganisationer, Unicef, EU och andra aktörer har byggt skolor, vägar, kommunikationer. Elförsörjningen har blivit bättre tack vare ett stort dammbygge i Bumbuna, kommunikationerna har blivit bättre och mobilnätverket utbyggt.